Musikalisk bakgrund

Jag började spela fiol som 8-åring. Från början fanns en tanke att nyckelharpa så småningom skulle bli huvudinstrument. Istället blev det fiol med en hel del kör som extra musikalisk kost under några år. Intresset för folkmusik har nog delvis sina rötter i föräldrarnas folkdansande och den folkmusik jag lyssnade på som liten. Men det var först 2004 som jag bestämde att folkmusiken skulle ta större plats i mitt liv. Jag började gå på Felan och åkte till mina första spelmansstämmor på många år.
Zornmärkesuppspelningen hade funnits med i tanken i några år som en morot för att utvecklas vidare när jag bestämde mig för att spela upp i samband med Korrö-stämman 2015. Jag valde att spela upp med Närkelåtar, och då ville jag gärna ha med någon Johan Andersson- och någon Rulin-låt. Jag spelade en variant av "Vårvindar friska" (en polska Sv. L 28a), en polska efter Blinda-Pelle (Sv. L 61) och en polska efter Kalle vid Åa (Sv. L 198). Juryn ville sedan höra en låt till - det fick bli en till efter Per Erik Ohlsson, en vals (Sv. L 193).
Det var väldigt kul, och nästan lite overkligt, att läsa mitt namn över nya riksspelmän. Juryns motivering var: "för skickligt och klangfullt spel av låtar från Närke".
Vid sidan av folkmusiken jobbar jag sedan många år i Svenska Kammarorkestern. Jag har även dirigerat en hel del och skrivit ett stort antal arrangemang och egna låtar. Jag spelar även mycket barockfiol och är en av grundarna till Örebro Barock som spelar musik från 16- och 1700-talet på tidstrogna instrument. Det intresset i kombination med folkmusikintresset har lett mig in på äldre spelmansböcker – och Närkesamlingen, Pehr Anderssons notbok, från 1731 i synnerhet. Under de senaste åren har det blivit såväl en revidering av Närkesamlingen som många konserter med musik därifrån. Nyligen har konsertserien ”En resa med Närkesamlingen” avslutats.
Att fortsätta fördjupa mig i notböcker och låtar från Närke känner är något som jag har stor lust att fortsätta med.

                                                        // Olof Ericsson, uppdaterat 2023